Hur ska de skärpta branschkraven för verktyg som används vid brandfarliga heta arbeten vid tätskiktsarbeten hanteras?

Kravställningen i entreprenadavtal

Vad får detta för betydelse för kravställningen för entreprenader? Gäller av Brandskyddsföreningen och andra branschorganisationer framtagna regelverk och normer för alla entreprenader? Nej, även om de kallas regelverk och normer är det inte fråga om författningar som entreprenören enligt standardavtalen AB 04 kap. 1 § 13 och ABT 06 kap. 1 § 12 ansvarar för att följa i den utsträckning som berör dennes åtagande.

Författningar är enligt begreppsbestämningarna till AB 04 och ABT 06 endast lag, förordning och andra bindande regler enligt kapitel 8 regeringsformen beslutade av riksdagen och regeringen eller efter bemyndiganden av dessa. Regelverk och normer från privata organ är alltså inte författningar. Om de däremot uppställs som krav i ett förfrågningsunderlag och accepteras av den som lämnar anbud blir de dock bindande mellan avtalsparterna

I underlaget för framtagande av förfrågningsunderlag i form av administrativa föreskrifter AMA AF 21, liksom i tidigare generation av AMA AF t.ex. AMA AF 12, lämnas under littera AFC/D.55 Ansvar för brandskydd råd om att ange om särskilda krav ska gälla angående hur brandskyddet ska ordnas inom arbetsområdet och en hänvisning görs enligt AMA-nytt 2/2022 till Brandskyddsföreningens hemsida. Vidare anges som kravtext i littera AFC/D.551 Ansvar för brandfarliga heta arbeten följande; ”Vid Brandfarliga heta arbeten gäller Brandskyddsföreningen Sveriges säkerhetsregler för brandfarliga heta arbeten”.

Det betyder att om littera AFC/D.551 Ansvar för brandfarliga heta arbeten angivits i administrativa föreskrifter som utgör förfrågningsunderlag för en entreprenad har beställaren kravställt i enlighet med det regelverk Brandskyddsföreningen uppställt, bl.a. SBF 2023:1 om gasolbrännare. Detta väljer många beställare att göra när de upphandlar entreprenörer för att utföra tätskiktsentreprenader på tak.

Allvarliga konsekvenser vid avvikelser från avtalade krav och försäkringsvillkor

Det har framkommit att de enligt SBF 2023:1 godkända gasolbrännarnas utformning kan ha en effekt som under vissa förhållanden är lägre i jämförelse med andra gasolbrännare som finns tillgängliga på marknaden. Det kan medföra merkostnader för entreprenören vid utförande av entreprenaden då det åtgår fler timmar att utföra arbetsmomenten, särskilt vid kyla och blåst, och även att det kan uppkomma behov av att förlänga entreprenadtiden.

Det skulle mot denna bakgrund kunna vara lockande att använda andra gasolbrännare än de som uppfyller kraven enligt SBF 2023:1 och har en märkning som godkända enligt normen. Utöver att det skulle kunna vara ett utförande som är i strid med vad parterna avtalat om och alltså ett kontraktsbrott kan det också medföra att en entreprenör står utan försäkringsskydd om en brand skulle inträffa.

Högsta domstolen har i en dom som meddelades den 22 augusti 2023 och som kallas ”Mösseberg II”, mål nr T 2755-22, prövat frågor om ansvar vid utförande av arbeten som träffades av Brandskyddsföreningens föreskrifter för heta arbeten. Målet avsåg ersättningskrav på grund av en brand som uppstått i samband med målningsentreprenad på en gammal träbyggnad där varmluftspistol använts. Högsta domstolen behandlade frågan om grov vårdslöshet och rätt till ersättning enligt ansvarsförsäkring.

Av försäkringsvillkoren framgick att rätt till försäkringsersättning inte förelåg om den försäkrade framkallat ett försäkringsfall genom grov vårdslöshet eller medvetet risktagande. Högsta domstolen konstaterade emellertid att avtalsvillkorets ordalydelse medförde att undantaget endast gällde när det stod klart att den försäkrade tagit en medveten risk.

För att ett agerande ska vara relevant måste det kunna tillskrivas entreprenören som bolag, dess verkställande direktör eller platschef. Undantaget ansågs inte tillämpligt då det inte stod klart att entreprenören, genom relevanta personer, faktiskt hade förstått att det fanns en betydande brandrisk till följd av hur arbetet anordnats och utförts.

Högsta domstolen prövade därefter undantaget rörande grov vårdslöshet och fann att undantaget i det aktuella sammanhanget tog sikte på vårdslöst agerande av mycket allvarligt slag, präglat av betydande hänsynslöshet eller nonchalans som medför en avsevärd risk för skada. Högsta domstolen fann att metoden att använda varmluftspistol för att ta bort färg fick anses utgöra normal branschpraxis, och att det inte i sig kunde anses vara en olämplig metod vid utförandet av det aktuella arbetet.

Om agerandet varit grovt vårdslöst fick i stället bedömas med hänsyn till omständigheterna runt det enskilda arbetet. Att använda en varmluftspistol får anses innebära en mycket stor risk för brand på en så pass gammal träbyggnad som i målet. Entreprenören ansågs därför inte ha vidtagit rimliga säkerhetsåtgärder för att minska risken för brand eller möjliggöra snabb släckning; t.ex. anordnades ingen tillsyn över arbetet och adekvat släckutrustning fanns inte tillgänglig. Den anställde hade inte heller rätt utbildning för arbetet och vidtog inte relevanta åtgärder på fasaden.

Enligt Högsta domstolen ska ett bolag vid yrkesmässig verksamhet vidta ”rimliga säkerhetsåtgärder för att i möjligaste mån minska risken för brand” för att inte anses ha utfört arbetet grovt vårdslöst. I detta fall bedömdes försummelse att vidta åtgärder enligt säkerhetsföreskrifter för så kallade ”Heta arbeten” som grovt vårdslöst. Svaranden, ansvarsförsäkringsbolaget, behövde således inte betala ut någon försäkringsersättning.

Sammanfattning och slutsatser

Det framgår av Högsta domstolens dom i Mösseberg II att det inte räcker att en arbetsmetod som en entreprenör använder vid brandfarliga arbeten kan anses vara normal branschpraxis och inte är en olämplig metod för att en entreprenör ska undvika ansvar för grov vårdslöshet. Istället ska prövningen av om det varit grovt vårdslöst av entreprenören att använda en viss arbetsmetod ta sin utgångspunkt från riskerna som är förknippade med det enskilda arbetet.

Är risken hög krävs också rimliga säkerhetsåtgärder med tillräcklig tillsyn över arbetet och god tillgänglighet till släckutrustning samt att entreprenören har säkerställt att de anställda har rätt säkerhetsutbildning. En del i detta är att använda utrustning som uppfyller de branschkrav som uppställs vid brandfarliga heta arbeten, förutom att det kan vara ett krav enligt försäkring och entreprenadavtal.

Det är viktigt att takentreprenörer är uppmärksamma på vad som är kravställt i upphandling av entreprenader med tätskiktsarbeten. Om de krav som uppställs är i enlighet med Brandskyddsföreningens säkerhetsregler ska kostnaderna för arbete i utförande med dessa säkerhetsregler och användande av verktyg som uppfyller kraven i SBF 2023:1 vara medräknat i anbudssumman.

Om de i förfrågningsunderlaget angivna tiderna inte kan hållas pga krav på godkända verktyg bör beställaren under anbudstiden uppmärksammas på detta för att få till en längre kontraktstid. Ett alternativ är att i sitt anbud i stället reservera sig mot färdigställandetiden, observera att detta inte är möjligt att göra i offentliga upphandlingar utan att reservationen samtidigt är prissatt. 

Det finns ett gammalt talesätt som fortfarande gäller; ta det säkra före det osäkra. Med tanke på de ödesdigra följder som en förlupen gnista kan få i form av en brand är det av största vikt att som entreprenör inte ge avkall på de säkerhetsföreskrifter som avtalats för entreprenader.

Viktoria Edelman
Advokat och delägare